Länkstig
Viharikokset - muu sisältö sv
Hatbrott
Vad är ett hatbrott? Det finns ingen särskild definition av begreppet hatbrott i Finlands lagstiftning.
Med ett hatbrott avses i allmänhet ett brott vars motiv är fördomar och fientlighet mot den folkgrupp som offret representerar. En gärning kan även rikta sig mot hela majoritetsbefolkningen.
Motiv till hatbrott anses vara
- ras
- hudfärg
- härstamning
- nationalitet eller etniskt ursprung
- religion eller personlig övertygelse
- sexuell läggning
- funktionsnedsättning
- eller utifrån ett annat motiv som är jämförbart med dessa.
Dessa är skärpningsgrunder för straff i Strafflagen vilka man tar hänsyn till vid definiering av hatbrott.
Offret behöver inte nödvändigtvis tillhöra någon av grupperna, utan det räcker att gärningsmannen antar att personen tillhör gruppen. Offret kan väljas ut för att vederbörande har en nära relation till en person som ingår i en grupp som är föremål för fördomar och hat. Kopplingen till gruppen kan vara någon annan. Gärningen kan exempelvis rikta sig till en anställd på en flyktingmottagning på grund av dennes arbete.
Motivet avgör
Vilken gärning som helst som anges i vår lagstiftning kan i princip vara ett hatbrott. Gärningens motiv avgör om det är fråga om ett hatbrott. De vanligaste brotten med rasistiska motiv är exempelvis misshandel, olaga hot och ärekränkning.
Brottet hets mot folkgrupp innehåller i sig ett hatmotiv. Domstolen kan även ta hänsyn till hatmotivet som skärpningsgrund för straffet även vid en så kallad normal straffskala.
På grund av deras natur förknippas hatbrott med ökad skadlighet och fara. Vid hatbrott är det ingen slump att offret utsätts för gärningen, utan personen väljs ut på grund av personliga, oftast synliga egenskaper.
Hatbrott kan påverka hela gruppen
Ett enskilt hatbrott kan även ses som ett så kallat signalbrott. Då kan den minoritet som brottsoffret representerar, uppleva sig kollektivt utsatt för brottet. I ett sådant här fall ses brottet som ett hot mot den grupp som offret representerar.
Exempelvis kan familjemedlemmar och släktingar känna otrygghet om deras släkting har blivit utsatt för hatbrott. En sådan kollektiv reaktion kan påverka förhållningssättet mot en minoritetsgrupp negativt. Hatbrott kan minska tilliten mellan minoritetsgruppen och representanterna för majoriteten. En ökande otrygghet kan minska gruppens tillit till samhället och dess strukturer.
Hatretorik
Termen hatretorik, som har förekommit i allmänspråket och i den offentliga debatten, har visat sig vara ett begrepp som lämnar rum för tolkning. Som hatretorik räknas allt olämpligt prat som framförs i tal eller skrift.
I Europarådets ministerkommittés rekommendation definieras hatretorik på följande sätt:
Hatretorik är alla uttrycksformer som sprider, hetsar, underblåser eller rättfärdigar etniskt hat, främlingsfientlighet, antisemitism eller annat hat, grundat på intolerans.
Detta gäller såväl aggressiv, intolerant nationalism som diskriminering och fientlighet gentemot minoriteter, invandrare och personer med invandrarbakgrund.
Hänsyn ska tas till yttrandefrihet
Vid granskning av hatretorik bör hänsyn tas till yttrandefriheten. Med detta avses var och ens rätt att uttrycka, publicera och ta emot åsikter, information och andra meddelanden utan att någon hindrar detta.
Yttrandefriheten omfattar inte endast sådana uppgifter eller åsikter som gärna tas emot eller som anses vara oförargliga eller betydelselösa, utan också sådana som exempelvis upplevs som upprörande, störande eller obehagliga. Yttrandefriheten är skyddad både i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna och i Finlands grundlag.
Yttrandefrihetens begränsningar
I Finlands lagstiftning och olika internationella fördrag begränsas ändå yttrandefriheten så att den inte får användas för att kränka andras grundläggande rättigheter eller människovärde.
I strafflagen har yttrandefriheten begränsats bland annat så att ärekränkning och hets mot folkgrupp är straffbara handlingar. De här brotten kan därför även räknas som hatbrott, om de har ett hatmotiv. Att bekämpa och utreda en sådan här brottslighet hör till polisens uppgifter.
Viharikokset vaikutukset sv
Hatbrott leder till stora konsekvenser
Hatbrott påverkar inte bara brottsoffret. Hatbrott påverkar även samhället i stort, relationerna mellan olika folkgrupper och den sociala kohesionen. Brott vars motiv är hat eller rasism kan också vara extremistbrott. Att utsättas för hatbrott kan även på grund av diskriminering leda till extremistiskt beteende.
Därför måste hatbrott ses som en allvarlig form av brottslighet som måste motarbetas effektivt. Polisen kan inte själva bekämpa hatbrott som en företeelse, utan det behövs en större samhällelig insats.
Viharikokset haitari sv
Hatbrott som polisen fått kännedom om har följts upp i Finland i över 20 års tid. Under åren 1997–2007 statistikfördes endast misstänkta rasistiska brott. År 2009 förnyades statistikmetoden till att även omfatta andra hatbrott än sådana som baseras på etnisk eller nationell bakgrund. Den här nya metoden användes för första gången i hatbrottsutredningen 2008.
Idag klassificerar polisen hatbrott i statistiken enligt följande grunder:
- etnicitet eller nationalitet
- religion eller livsåskådning
- sexuell läggning
- könsidentitet
- könsuttryck
- funktionsnedsättning.
Antalet hatbrott som kommit till polisens kännedom ökade markant under 2015, men stabiliserade sig därefter till nivån som föregick 2015.
Polisen har på senare år fokuserat på att bekämpa hatbrott. Polisen har utbildats i att identifiera samt utreda hatbrott. Det är väldigt viktigt med identifiering, så att hatmotivet uppmärksammas i förundersökningen och att man därigenom kan ta hänsyn till skärpningsgrunden under domstolsförhandlingen.
För att förebygga hatbrott är det viktigt att polisen
- känner till relationer mellan folkgrupper och hur de utvecklas lokalt
- riktar in polisverksamheten på områden där man ser en ökning av motsättningar och hatbrott
- samarbetar med andra myndigheter, organisationer och invånare och införskaffar proaktiv information om ökning av spänningar mellan olika folkgrupper
- riktar in förebyggande insatser till området där man upptäcker att spänningar har ökat
- förmedlar information om hatbrott bland olika folkgrupper
- ger anvisningar och information till den som utsatts för hatbrott.
Hatbrott kan bestraffas med böter eller fängelse:
- böter för ärekränkning
- böter eller fängelse i högst två år för grov ärekränkning
- böter eller högst två år fängelse för hets mot folkgrupp
- fängelse i minst fyra månader och högst fyra år för grovt hets mot folkgrupp.
Vad var och en kan göra för att förebygga hatbrott:
- Fundera på vad och hur du uttrycker dig på sociala medier.
- Var själv en god förebild för barn när det gäller beteende på nätet.
- Främja enighet i tal och skrift, håll uppbyggande samtal.
- Sprid inte felaktig information eller fördomar – kom ihåg källkritiken.
- Engagera dig i exempelvis boendeverksamheten, lär känna ditt bostadsområde och dina grannar.
- Kontakta polisen om du märker av en ökning av spänningar där du bor. På ”Nättipset” kan man tipsa om sina iakttagelser.
- Försök inte lösa eventuella brott själv.
- Vid akuta situationer, ring nödnumret 112.