Tillstånd för att köpa prekursorer

Med EU-förordningen om sprängämnesprekursorer begränsas konsumenternas möjligheter att fritt skaffa sådana kemikalier som kunde missbrukas för tillverkning av sprängämnen.

Den nya förordningen om sprängämnesprekursorer (2019/1048) har trätt i kraft den 1 februari 2021. Samtidigt har lagen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (73/2021) uppdaterats för att motsvara kraven i förordningen.

Privatpersoner ska ansöka om tillstånd hos Polisstyrelsen för att köpa sprängämnesprekursorer.

Tillståndsprocessen gäller endast privatpersoner. De som behöver dessa ämnen i sin näringsverksamhet behöver inte ansöka om tillstånd för att skaffa ämnen. Näringsidkare ska emellertid beakta andra kraven i den nya EU-förordningen och i den nationella lagen.

• Skyldighet för licenstagaren och näringsidkaren att rapportera förlust av sprängämnesprekursorer och andra misstänkta händelser
• Krav som gäller sprängämnesprekursorer och förmedling av information på webbplatsen av Tukes.

Följande kemikalier och deras koncentrationer räknas som sprängämnesprekursorer från och med den 1 februari 2021:

Ämnen och koncentrationer för vilka tillstånd som berättigar till köp och innehav kan beviljas i enlighet med förordningen om sprängämnesprekursorer

• väteperoxid (CAS RN 7722-84-1) 12–35 viktprocent
• nitrometan (CAS RN 75-52-5) 16–100 viktprocent
• salpetersyra (CAS RN 7697-37-2) 3–10 viktprocent
• svavelsyra (CAS RN 7664-93-9) 15–40 viktprocent

Ämnen för vilka tillstånd inte kan beviljas i enlighet med förordningen om sprängämnesprekursorer om koncentrationen överstiger gränsvärdet nedan

• kaliumklorat (CAS RN 3811-04-9) 40 viktprocent
• kaliumperklorat (CAS RN 7778-74-7) 40 viktprocent
• natriumklorat (CAS RN 7775-09-9) 40 viktprocent
• natriumperklorat (CAS RN 7601-89-0) 40 viktprocent
• ammoniumnitrat (CAS RN 6484-52-2) 16 viktprocent kväve i förhållande till ammoniumnitratet

Enligt den nya förordningen kan tillstånd för prekursorer inte beviljas för ett ämne med koncentration som överskrider den ovannämnda maximigränsen. Minimigränsen anses i förordningen (2021/1148) som gränsvärde. Tillståndet kan beviljas för ett ämne som överskrider det berörda gränsvärdet men som inte överskrider maximigränsen för koncentrationen. I enlighet med avgiftsförordningen tas avgiften ut oberoende av om tillståndet kan beviljas.

För att få ett tillstånd ska man till Polisstyrelsen lämna en noggrann och pålitlig redogörelse om hur sprängämnesprekursorn som omfattas av restriktioner kommer att förvaras. Tillståndet kan inte beviljas om det är osäkert om sprängämnesprekursorn som omfattas av restriktioner lagras på ett tryggt sätt.

I enlighet med den gällande EU-förordningen (2019/1148) ska Polisstyrelsen även före utfärdande av tillståndet ta hänsyn till bakgrunden av sökanden, inklusive information om tidigare fällande domar någonstans inom Europeiska unionen. Därför är behandlingstiden för ansökan flera veckor.

Dessutom ska Polisstyrelsen vid tillståndsprövningen beakta tillgången av sådana sprängämnesprekursorer som omfattas av restriktioner eller alternativa ämnen med lägre koncentration som har liknande effekt. Sökanden ska före inlämnande av ansökan utreda antingen med att fråga detaljhandlare eller med webbsökningar om det på marknaden finns sådana motsvarande ämnen med vilka samma effekt kan nås antingen med lägre koncentration eller med helt alternativa produkter (exempelvis väteperoxid 10 % eller liknande). Om en motsvarande produkt är tillgänglig kan tillståndet inte beviljas. En avgift i enlighet med avgiftsförordningen tas ut även för en avslagen tillståndsansökan.

Instruktion

Lämna in en ansökan

• i polisens elektroniska tjänst
• med en utskrivbar blankett . Skicka per e-post till [email protected] eller per post till Polisstyrelsen, Vapenförvaltningen, PB 50, 11101 Riihimäki.
• genom att besöka polisstationen.

Ange den önskade, maximala viktprocenten i din ansökan. Redogör noggrant för användningsändamålet. Tillstånd kan beviljas endast för motiverat ändamål.

Ta också hänsyn till möjligheten att använda ersättande produkter, t.ex. blandningar med mindre koncentration än gränsvärdet, och eventuella rekommendationer om användningen av ämnena.